Hundträning

Hundträning

Vi tränar hundar för att i samarbete med oss få in en apport (fågel, småvilt, dummie, boll) på ett så effektivt som möjligt. Det spelar ingen roll om det är jakt eller prov. Hundarna tränas även att stöta, fånga dykänder och att apportera från båt. Kort sagt allt som har med jakten att göra.


Vi skyndar långsamt och låter en valp vara just valp tills den är ca 6 månader. Därefter börjar vi lägga grunderna, för att framåt ettårsåldern starta med den riktiga jaktträningen. Vi har inte heller så bråttom med gruppträningar. Åldersnivåerna som näms är inte hugget i sten. Mognaden kan variera väldigt mycket mellan olika individer. 


Keith Mathews säger -"People don't plan to fail, they simply fail to plan". Det är  enklast att göra rätt från början. Det är mycket svårare att lära om senare.

Vi arbetar främst med belöning för att utveckla valpen till en styrbar och professionell jakthund. En jaktavlad labrador har oftast väldigt fina grundegenskaper som vi mjukt förstärker eller vid behov tonar ned i valpstadiet. Vi sätter dock gränser tidigt, och lär hundarna att klara av och förstå en verbal korrigering. Även om vi har många övningar på repertoaren så använder vi bara en handfull av dem. Vi repeterar varje moment tills hunden antingen kan den perfekt, eller avslutar innan den hinner tröttna på övningen och börjar slarva. Då ökar vi svårighetsgrad med svårare terräng eller störning. Att lägga grunderna är ett monotomt jobb som alldeles för många snabbspolar förbi. Det straffar sig alltid senare.


Mycket har utvecklats och blivit bättre inom hundträningen. Men jag blir illa till mods när jag ser att det fortfarande finns förare som utövar sitt ledarskap genom fysisk korrigering, kraftfulla koppelryck, nosdask med hand eller handske, slit i öron och hundar som kryper längs marken darrande av skräck inför den person som borde vara den man älskar högst på denna jord.


Jag har inga betänkligheter att korrigera en olydig hund med en ”morrning” eller att ta tag i den om att den gjort något som inte var ok. Men då gäller det att tajma korrigeringen på en tiondels sekund – annars faller det platt till marken. Ibland krävs det även att man springer ut, kopplar hunden och marscherar tillbaka med  kort koppel för att få hunden att skärpa sig och fokusera. Det hjälper mer om du som förare då är lugn och samlad – inte arg och frustrerad. Bästa tajmingen för korrigering och belöning får man om man spelar "missnöjd", för att blixtsnabbt kunna byta till glädje och belöning. Om du är frustrerad och arg, så är det bättre att avbryta sessionen och fortsätta en annan dag. 


Epitetet ”en olydig hund” förutsätter att den lärt sig skillnaden mellan rätt och fel. Då kommer vi tillbaka till det största problemet inom hundträning. Bristande eller näst intill obefintlig grundträning. Det alldeles för vanligt att man slarvar med grundträningen. Och den enda du som förare har rätt att bli arg på är dig själv. Det är väl inte hundens fel att ni tränat stoppsignal för lite eller på fel sätt?


Att få hunden att följa signaler när man tränar på kortklippta ängen hemma, ensam eller med bästa träningsvännen brukar gå bra ganska fort. Här börjar problemet för de flesta – man tar sig inte tid att repetera och befästa signalen tillräckligt väl. Och långsamt bygga upp avstånd och successivt lägga på enklare störningar. Nej - man går vidare och kör en massa gruppträningar, svår terräng, långa avstånd, skottretningar i en rasande fart och får en allt mer speedad hund som verkar kunna jobba hur mycket som helst och studsar fram i kopplet i glad förväntan.


Denna glada förväntan ses ganska tydligt på hundens kroppspråk och ett par andra saker. Hög svansföring, sträckt koppel vid transporter, pip och gny, hunden ”tjyvar”/knallar, hasar fram och sitter framför föraren i väntelägen, öronen utfällda och lystrande framåt i alla situationer, stannar och kissar innan det kommer tillbaka med apporten. En del upphetsade hundar gör t.o.m mindre utfall mot andra hundar i gruppen och det brukar raskt slätas över med ”nämen sådär brukar den aldrig göra – den är ju så snäll”.


Min erfarenhet är att jag med en unghund ganska fort kan få stoppsignalen att fungera uppåt 80 meter på hemmaplan. Om jag då raskt kastar mig vidare och åker iväg på en gruppträning med nya hundar, ny terräng och några till störningar i form av ett skott, en extra markering så kommer sannolikt min stoppsignal fungera bra på max 20 meter. Hur löser vi det ”problemet”?


Vi löser definitivt inga problem med att springa ut och skrika, dra i öron, eller blåsa i pipan tills luften tar slut.


Det finns flera enkla lösningar – Minska antalet störningar. Börja på kort avstånd och öka långsamt. Träna grunderna mera. Låt hunden lyckas! Undvik tjafs och tjat. Var konsekvent i din träning och uppfostran. Använd exakt samma kroppsställning och handsignal i alla situationer. Fokusera på vad syftet är varje gång du skickar hunden. Om det är ett linjetag så acceptera inte att hunden viker av och börjar leta/jaga i en egen riktning. Stanna hunden och gör om övningen. Gå linjen, visa vad du vill. Gör om och gör rätt. Men du - använd inte pipan när du stoppar en hund som gör fel. Använd då rösten och stoppa/kalla tillbaka. Pipsignalen skall vara positiv, och framkalla förväntan hos din hund. Då blir det mycket lättare att stoppa hunden när det verkligen behövs...


MEN, och här finns det en motsägelse. Om hunden inte kan belöna sig själv med att finna en apport på "fel ställe" om den viker av från tänkt linje så har moderna träningsmetoder visat att det kan löna sig låta hunden misslyckas med sin avvikelse utan att gå in och korrigera. För att sedan skicka om den igen, och igen, tills den lyckas. Den strategien har lyft hundar till en högre nivå, samtidigt som hunden litar mer på sin förare som samarbetspartner än via korrigeringar. Mitt råd - blanda strategi när rätt förutsättning finns.


Börja inte med det långa avståndet för att sedan pröva kortare och kortare avstånd – då tränar ni ju åt fel håll! För när hunden äntligen lyckades så kom belöningen på den sämsta insatsen hittills…


I grund och botten handlar det om samarbete. Att få din hund att lita på dig. Att respektera ditt ledarskap. Forma din valp och unghund med lugn, belöning och tillit. Läs din hunds temperament och arbeta med rätt nivå med er kontakt. Tänk på att ha balans i allt ni gör. Det har du tusenfalt igen de resterande 10-12 åren. Det ska vara roligt att träna hund!

Kurser

Länkar till kurser i vårt närområde

Böcker & DVD

Några av våra favoriter i utbildningsmaterial



    Artiklar